Ärlig eller tyst. Inget annat.

Dags att bestämma sig en gång för alla om jag verkligen ska blogga eller inte? Men sociala medier finns det ju gott om, så var ska man börja? Eller var ska man sluta? Facebook, Twitter, Tumble, Blogg. Det finns oändligt med platser för att uttrycka sig, eller bara publicera ord ut i tomheten. Det stora mörka på andra sidan skärmen. Vad finns egentligen där? Varför känner vi ett behov av att hela tiden berätta för världen vad vi känner och tänker? Jag vet inte, men plötsligt kommer behovet smygande, att skriva, fota, sjunga, berätta om inte för någon annan så för oss själva. Att säga någonting högt kan ibland vara skrämmande och det är inte lätt. Man ska inte ta det skrivna ordet alltför lätt heller, speciellt inte bara för att det är en blogg. Att säga något som tolkas av andra, något man inte vågar sig face-to-face så att säga. Skriv bara sånt du skulle säga till någon på riktigt. Det är budskapet idag. Jag orkar inte läsa fler inlägg på vare sig facebook eller en blogg om hur dåligt man mår, eller hemliga kryptiska meddelande som bara den som skriver förstår (eller möjligtvis någon enstaka till som det berör). Säg det till världen rent ut om det är så viktigt. Annars kan man vara tyst. Ärlighet varar i längden. Det tror jag på.